Äntligen Lördag säger jag.
Vaknade för nån timme sen, la mig på tok för sent igår med. Men men, det får svida. Jag sov gott iallafall, hörde inte ens när Helena och Thomas kom hem, vilket jag brukar göra. Ingen av barnen vaknade under natten heller :)
Meeen. Jag fick besök i natt.
Men inte av en mus den här gången, som tur va säger jag för jag hade nog flyttat då eller nått. Nej, men av en spindel! Det va ingen liten spindel heller.. den va kanske 6-7 cm med benen och kroppen va stoooor... :S Scary.
Va fasen ska jag ha ett zoo på mitt rum för ?! haha.

Ska strax iväg och möta Emelia, vi ska ta en promenad. Det är tyvärr inte så bra väder bara med det ska bli gott att komma ut lite.. Efter promenaden blir det lunch med Stina :)
Festen ikväll då ja.. :) Blir väl ganska lagom efter lunchen att dra sig hemåt och börja fixa iordning sig.. laddad till tusen nu !
Sånna här fester brukar va så kul, hoppas denna blir lika lyckad.

Såg innan att jag passerat 200 inlägg här i bloggen :)
På måndag har jag  varit här i 3 månader... !

Läste denna texten på Stinas blogg... tycker den va fin och den riktar sig nog mest till troende men kan även läsas som om mannen och Gud va två vänner... Läs och njut. Jag började rysa när jag läste slutet...

"En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds. 

När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv. 

Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest. 

HERREN svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig"